De som bodde i lägenheten ovanpå mammas förut var ena riktiga babianer. De tvättade dagarna i ända så att deras skitiga tvättvatten rann ner i vårt badrum. Och så väsnades de något alldeles ohemult. Två schäfrar hade de hos sig en viss tid. Och två trotsiga tonårsbarn med smak för kroppsbygge och vit makt-musik. Klockan två på natten.

Det värsta man kan göra efter middagen, ur rent peristaltiskt hänseende, är att sätta sig framför teven. Ändå var det just det jag och mamma brukade göra när vi bodde tillsammans. Dialogen kanske inte framgår så tydligt på grund av dålig upplösning, men de för våra kvällssamtal mest karakteristiska ljudeffekterna syns nog säkert.