Vintern
 

Constrained writing
De första stegen
Librettots början
Herodes och hans vrede
Att möblera om
Teologi

Våren
Sommaren
Hösten
Vintern

Startsida

 
VINTERN - JESUS

Vintern sänker världen ner i dvala;
frost och stillhet följer i dess spår.
Gräset dör och skogens träd står kala.
Tystnaden belägrar kärr och snår.
Höstens fall kan ingen sol förhala;
det är samma visa varje år.
 
 
Otäckt mörker sänker sig om kvällen,
men högt ovan vinterstormars brus
har en stjärna tänts på himlapällen
och kring allt från slott till enkla hus
- rentav på de dunklaste av ställen -
sprider den ett salighetens ljus.
 
 
HERREN skickar sändebud till jorden.
Den som ser mot himlens höjd blir nödd
till att häpna inför änglahorden,
ty dess väg i skyn är guldbeströdd
och i natten hörs den sjunga orden:
JESUS KRISTUS, Frälsaren, är född!”
 
 
Med glatt och muntert sinne tågar
från fjärran Österland en skara
till kung Herodes stad och frågar
om där finns någon som kan svara
på deras undringar om ljuset
som blossar upp med kraft om natten
och som står högst i himlahuset
och skiner vitt kring land och vatten.
Matt 2:1
 
DE VISE MÄNNEN:
 
Se den nyfödde kungens stjärna
stå på himlen så glödande ung!
Vi har sett den och vill så gärna
hylla judarnas nyfödde kung.
Se, hur vackert den stjärnan brinner,
fastän natten är dunkel och tung.
Vem kan säga oss var vi finner
barnet, judarnas nyfödde kung?
Matt 2:2
 
När kung Herodes erfar detta
går han til angrepp mot personen
som uppenbarligen vill sätta
sig själv som kung på judatronen.
Matt 2:3
Herodes frågar landets präster
var denne gosse skulle födas
och det märks tydligt på hans gester
att barnet genast måste dödas!
Matt 2:4
 
PRÄSTERNA OCH DE SKRIFTLÄRDA:
 
Till urgamla källor har vi fått gå.
I frågan kan nu bringas reda.
I Betlehems stad lär hans vagga stå
och Israels folk ska han leda.
Matt 2:5 (Mik 5:2)
 
Herodes gnuggar sina händer
så rassel hörs kring guld och spännen
och utan någons vetskap sänder
han uppdrag till de vise männen.
Matt 2:7
Till Betlehem ska männen springa;
om barnet ska de söka lära,
så att Herodes själv kan bringa
den nye kungen lov och ära.
Matt 2:8
 
I samma rike på ett gärde
får några herdar plötsligt äran
att veta vad som är på färde,
Luk 2:8
men, se, de grips av stor förfäran;
De ser ett stycke ovan marken
en HERRENS ängel mäktigt stråla.
Luk 2:9
De stackars herdarna vet varken
om de ska springa eller vråla!
 
 
HERRENS ÄNGEL:
 
Snälla herdar, ängslas ej,
utan hör på detta:
Lyssna nu en stund på mig,
så ska jag berätta
om vad som har hänt idag
i ett stall i staden;
underverk - det lovar jag -
av allra högsta graden.
Luk 2:10
 
Tveka inte inför att
ta mig rätt på orden,
för Messias har i natt
kommit hit till jorden.
Luk 2:11
Han är HERREN och han kan
frälsa hela världen.
I en krubba ligger han
Luk 2:12
med halm vid huvudgärden.  
 
ÄNGLAHORDEN:
 
Ära vare GUD i himlens höjd,
och på jorden råde fred och fröjd
bland allt folk som har hans välbehag.
Luk 2:14
Frälsaren, GUDS son, är född idag!  
 
De fromma herdarna ser horden
försvinna in bland nattens skyar,
men ännu hörs de ljuva orden
ge återskall bland berg och byar.
Och herdarna tar kurs mot öster.
De nickar samfällt mot varandra
med himlens sång i sina röster
och börjar småningom att vandra.
 
 
HERDARNA:
 
Låt oss lyda änglakörens rop,
för vi har ju hört den allihop.
Låt oss gå till Betlehem och se
det som HERREN nu har låtit ske!
Luk 2:15
 
MARIA:
 
Se stjärnan lyser ren och klar!
Se, vilket hår vår gosse har!
Han är av överjordisk börd,
men sover lugn och oberörd.
 
 
JOSEF:
 
Se, stjärnan lyser stark och vit!
Jag tror att någon kommer hit,
för jag ser folk och fackelrök.
Jag tror visst att vi får besök!
 
 
HERDARNA:
 
Är det hit vi med facklans låga
under sång har förmåtts att tåga
av de väna änglarnas rop?
Är det här som Messias sover -
i en lada så skral och påver
att den knappast håller ihop?
 
 
Ja, det ligger ett barn därinne!
Han är svept i ett enkelt linne
i en krubba bäddad med strå.
Luk 2:16
Vi kan äntligen sluta leta!
Ja, det här ska vårt land få veta.
Ska vi våga tränga oss på?
 
 
Se, god kväll! Får vi lov att störa?
Vi bär bud, som ni nog vill höra,
om ert barn som sover så sött:
Han är HERREN, GUDS son, Messias!
Från allt ont ska vår värld befrias.
Det sa ängeln som vi har mött.
Luk 2:17
 
Maria tackar och begrundar
de vackra ord som hon får höra
Luk 2:19
och när den nya dagen stundar
vet herdarna vad de vill göra.
Då ska de lova GUD och prisa
hans namn för allt som de har skådat
och i sitt land ska de bevisa
att allt blev som det var bebådat.
Luk 2:20
 
Och stjärnan lyser över vägen
till platsen där Messias vilar.
Där just den ladan är belägen
strör stjärnan ljus i vida strilar.
Matt 2:9
Där hejdar sig de vise männen
vid värdshusportens lås och stänge
och snart ska de få möta vännen
som de har väntat på så länge.
 
 
DE VISE MÄNNEN:
 
Detta måste ju vara huset
där vår nyfödde kung håller till!
Se det glimmande stjärneljuset;
hur det stannar just här och står still!
Tänk hur starkt detta ljus har brunnit
fastän natten är dunkel och tung,
och nu äntligen har vi funnit
barnet, judarnas nyfödde kung!
 
 
I det förfallna stallet brinner
en liten eld med fladdrig flamma
och när de vise männen finner
den lille gossen och hans mamma,
bereder de en plats vid bädden
där de kan lägga sina gåvor;
tre kistor fyllda helt till brädden
av österlandets rika håvor.
Matt 2:11
 
När Betlehem ser dagen randas
blir sömnen männen övermäktig.
Nu vill de vila ut och andas,
ty deras färd var lång och jäktig.
Ej känner de hur benen ömmar
och de tärs inte mer av hunger,
men i besynnerliga drömmar
hör de en ängels röst som sjunger.
 
 
HERRENS ÄNGEL:
 
Rid ej tillbaka, ni österns vise män!
Vänd inte om till Jerusalem igen!
Matt 2:12
Herodes säger att JESUS måste dö
och han har knutit en snara av sitt spö.
Herodes väntar med snaran bak sin rygg,
men om ni smyger er hem, är JESUS trygg.
 
 
De vise männen rider sedan
igenom dalar, fält och hagar.
De rider fort och kommer redan
till Österland på några dagar.
Herodes svär när han förstår att
de har fört honom bakom ljuset.
Hans röda ansikte blir fårat
och i en vresig min förfruset.
 
 
Och Josef tar sitt barn på armen.
Han känner sina ögon tåras,
men plågas inte mer av harmen
som han bar inom sig i våras.
Hans barn ska ingen kung få kväsa.
Han tittar på sin son och skrockar.
Nog har han alltid Josefs näsa
och faktiskt även Josefs lockar.
 

© Linus Ganman,