En kryddodlare i Milano
var rädd att hans son kunde ha nå’
skumt på gång på sitt rum,
men den tanken var dum,
ty han brände ju blott oregano

— Linus Ganman (@LinusGanman) 18 september 2017

ram till min re­sa till Ams­ter­dam i sep­tem­ber 2017 var jag i ett av­seen­de en gans­ka oskyl­dig man. Jag viss­te näm­li­gen in­te alls hur hasch­rök luk­tar. I stu­die­syf­te be­gav jag mig där­för till ett par cof­fee­shops för att luk­ta mig fram till stör­re vis­dom. Fle­ra gån­ger in­nan dess var jag med om att stå i up­pen­bar hasch­dim­ma utan att ve­ta om det. En gång var till exem­pel på Re­gi­na Spek­tors kon­sert i Tal­linn den 4 au­gus­ti 2013. Jag ha­de med mig min då­va­ran­de kol­le­ga Elin, som ge­nom stör­re livs­vis­dom re­dan då viss­te vad det var frå­ga om. Jag själv är väl­digt för­tjust i Re­gi­na Spek­tor, och skul­le rent­av kun­na stå och lyss­na på hen­ne i dim­ma av gris­bajs­stank, så jag tog inte no­tis om att det luk­ta­de nå­got sär­skilt kring oss. Men det var det förs­ta Elin sa när vi se­dan kom ut från Kad­riorg­par­ken.

id ett an­nat till­fäl­le ef­ter kon­ser­ten i Tal­linn, men än­nu fö­re min ödes­dig­ra re­sa till Ams­ter­dam, var jag på grill­fest i Stock­holm. Det var väl i slu­tet av ju­ni 2017, tän­ker jag, och vi var på en in­ner­gård på Åsö­ga­tan på Sö­der­malm. Nya gäs­ter drop­pa­de in un­der kväl­len, och när gril­lar­na ha­de va­rit tän­da ett tag, kom en som li­te skämt­samt med hän­vis­ning till rök­luk­ten an­tyd­de att vi kan­ske ha­de nå­got all­de­les spe­ciellt på me­nyn vid si­dan av kött och fisk. Det var då jag bör­ja­de ana att det finns dof­ter av re­la­tivt oskyl­dig verk­sam­het som kan miss­tas för lukt av hasch­rök. För­kov­rad och be­rest skrev jag se­dan den­na li­me­rick. Där­ef­ter, i feb­ruari 2018, åk­te jag till Tel Aviv, och där kän­de jag sam­ma doft igen, gans­ka of­ta fak­tiskt. Men vad vet jag? Det kan ju li­ka gär­na ha va­rit nå­gon som hade grill­fest nå­gon­stans.

© Linus Ganman,